Kung Bore när han är som bäst!

Måste säga att jag hade inga förväntningar, ur fotosynpunkt, på min Tällbergstur denna helg. Jag skulle äta lite god mat som Tareq Taylor, hade lagat åt mig på Greens Hotell. Ni vet…han som vann Kockarnas Kamp på tv. God mat fick vi och hade en jättetrevlig kväll. På morgonen vaknade jag upp till denna utsikt…

Jag hade bestämt mig för att inte ta med ”riktiga” kameran denna helg. Jag skulle helt enkelt inte fota. Men nu gick det inte att stå emot längre…

Det var så otroligt vackert…överallt… Jag fick plocka fram min mobil och frågade  ”chauffören” så snällt jag bara kunde om vi kunde ta en liten, liten tur runt Tällberg innan vi for hem.

Väl hemma, ca 5 mil söderut är det ett grått Falun som möter oss, utan minsta frost på trädgrenarna. Jag ser på mina bilder och känner mig nöjd med dagens skörd. Mobilkameran fungerade bra när Kung Bore visar sig så här i all sin prakt..

.

 

Flatruet…en färgexplosion

Jag är en person som verkligen älskar färg! När jag målade i olja var det färgstarka saker. När jag började fota var det likadant. Jag vet inte hur många solnedgångar jag fotade första året jag hade kameran…typ 365 st 🙂 Jag har försökt att komma bort från allt solnedgångsfotograferandet senaste åren…”att utvecklas” heter det visst. Men efter att vara helt utsvulten på färg efter denna höst och förvinter trillade jag dit igen…

Jag trodde att vi for i god tid upp mot Flatruets topp. Klockan var bara runt 14.00.  Men jag upptäckte ganska snabbt att solnedgången redan var på gång och att mitt färg-sug skulle komma att tillfredsställas. (Kolla in plogbilens skopa, nästan högre än traktorn!)

Väl uppe på toppen av Flatruet klättrade jag upp på en av de stora snöhögarna. Här ovanför ser du Helags i bakgrunden.

Vänder du dig åt andra hållet är färgerna helt annorlunda. Vidderna är otroliga. Du ser många mil åt varje håll. Endast vi och några plogbilar är i farten. Snö…snö…snö… Här följer lite bilder…

Nu börjar fingrarna bli stela av kylan, -18 grader. Dags att åka hemåt. Mitt färgbehov blev helt klart mättat! Stort Tack vackraste Flatruet för hjälpen!

Det är något visst med kalhyggen…

Inte är det vackert när man åker på vägarna och kalhygge på kalhygge avlöser varandra. Men jag kan ändå känna, när jag åker in på mindre skogsvägar eller är ute på en promenad i skogen och helt plötsligt öppnar skogen upp sig…magi.

Där kan jag stå i skogskanten och titta ut på naturen. Allt känns stilla och lugnt. Jag kan sitta på en stubbe med kaffekoppen i handen och hoppas att något vilt djur eller en fågel ska dyka upp. Jag känner ro…

Avslutar med en vinterbild där skogen fick stå kvar…

Nyårslöftet som bröts första dagen…

2018!!! Ett år som ska fyllas med mycket roligt. Men säkert kommer mindre roliga saker också inträffa. Jag försöker gång på gång lära mig att inte oroa mig i förväg för att saker ska inträffa. Det har jag hela livet varit specialist på…att oroa mig. Ett nytt nyårslöfte fick bli att ”sluta oroa mig i förväg”!

Nyårsdagen kom. Vi hade bestämt oss för att leta efter snön. Vi satte oss i bilen och skrev in på google navigator vart vi skulle… Det blev mer och mer snö…och dimma…

Vägen var plogad och fin, och här vid denna skylt var jag fortfarande glad och ”icke-orolig” 🙂 Då säger gps-en att vi ska svänga ner på en helt annan väg. Jag är totalt uppslukad av det ooooootroligt vackra snölandskapet och babblar om allt vackert omkring oss…När jag plötsligt kommer på att gubben min är knäpptyst och jag ser att han håller hårt i ratten…

Då upptäcker jag att vi nu kör på en pyttesmal väg som precis rymmer vår bil. Navigatorn säger ”1,2 mil innan vi ska svänga vänster”. Vi får helt enkelt inte möta någon bil på 1,2 mil för då får någon backa jättelångt!!!  Ingen täckning på mobilen, ingen hemma vet vart vi åkt…knappt vi själva vet vart vi är. Det är slirigt, mycket snö på vägen och vi kan bara köra 30 km/h. Nu blir även jag tyst…och förstås OROLIG! Vi kryper fram med bilen…Efter en evighet, kändes det som, ringer plötsligt telefonen! Gissa om jag blev glad och du anar inte hur snabbt jag rabblade ur mig vart vi trodde vi befann oss (för jag var fortfarande orolig och såg framför mig hur vi skulle få lov att sova över i bilen)

 

Vi kom fram till målet till slut! Och fantastisk vinter fick vi se!  Jag började året med att oroa mig…i onödan…igen!

Vart tog alla vägen…

Nu är julen över…Tomten kom på besök till väntande barnbarn, som stod i dörren och ropade efter honom. Granen står kvar så grann i rummet. Jag tänker på när jag var ung och det bara skulle vara röda kulor i granen. I år hänger Musse pigg, Mimmi, Frost, en dekorerad leksandsbrödskiva, där ngn tog en tugga innan farmor fick den i julklapp 🙂 Nyinköpt i år är de viktiga LIF (Leksands IF) blå och vita julkulorna med logga förstås! ( Jag försökte stoppa inköpet!)

Själv var det en konverter som stod på önskelistan och jag måste ha varit liiiite snäll i år för tomten hade fixat en sådan till mig. Nu kommer jag ännu lite närmare mina pippifåglar och kurren. Framförallt har jag något att leka med nu när huset blev alldeles tyst och tomt…

God fortsättning till er alla!

Jul i stugan

Här kommer en liten julhälsning så här danföredoppardan. Jag har en jättelång lista jag ska försöka hinna med idag (blogga stod med på den. Jag lovar!) Så här i juletid är önskningarna många. Jag hade gärna önskat att det såg ut så här ute…

Tyvärr gör det inte det! Sen hade jag önskat att mitt julfönster såg ut så här…

Det gör det inte heller…Men vet ni vad! Det blir jul oavsett hur vi har det hemma. Min tredje önskning är att att Du som läser det här ska få en riktigt mysig, skön jul! Den önskningen får ni alla hjälpa till med, så den blir uppfylld!

Skrik i natten

Natten är på väg att övergå till morgon. Jag vaknar och undrar vad det var som väckt mig…Ett konstigt skrik upprepades med jämna mellanrum. Högt lät det,  precis utanför fönstret. Det lät inte som en fågel. Jag tittade på klockan, 05.35. Typiskt! Den där tiden som gör att man är lite smått utsövd…men skulle behövt sova en timme till. Men nu är det liksom kört! Jag for upp och kikade ut i mörkret, men det ända jag såg var just…mörker! 

Vad gör man då? Förr ringde man upp en god vän och försökte härma ljudet efter bästa förmåga. Nu sätter man sig i soffan och kontaktar en annan, mycket kär vän…Google! För det mesta får man svar direkt. Så blev det denna morgon, för visst var det ett rådjur! Säkert var det mycket irriterat över att den inte kom åt fågelmatningen. (bilden är från i somras)

All mat hängde kvar så fint och den första att komma på frukost-besök denna morgon var den fina ”större hackspetten”. Kvar av rådjuret syntes bara spår i snön…

Hellre snö än regn och blask!

Tror det ska regna idag…Just nu kommer det ner ngn blandning av snö och regn. Allt detta vackra, från förra helgen, som var så roligt att fota är borta…Tur att man har ett varmt hus att sitta och kura i…

Några har det betydligt jobbigare! Jag förstår att man burrar ihop sig en sån här dag…

Andra är på språng, precis som jag och har redan börjat med morgonjumpan. Det är bara att bita ihop och hoppas på lite kyla och SNÖ!!! En glad kulla ger aldrig upp!

Myshelg

Att få åka på myshelg mitt i alla julförberedelser var underbart. Att jag sen får en knallförkylning precis dagarna innan kunde inte stoppa mig. Laddad med näsdukar drog vi iväg. Fyra glada, förväntansfulla vänner. Resan gick inte så långt bort dock…

Ett första stopp i Rättvik och en fika på Fricks var ett måste. Innan resan gick vidare blev det också ett besök hos en fantastisk dam i garnaffären och ett stopp i blomsteraffären. Inte kunde man tro att man skulle åka ifrån Rättvik med en stor Hälge-tomte

Sedan var det dags att fara vidare i regnet (!!!) Tällberg var målet. Efter att ha fått våra rum på mysiga Tällbergsgården värmde vi oss med afternoon-tea framför den öppna brasan. Nu väntade julmarknaden i byn. Marschaller och klädda julgranar lyste så fint i mörkret.

              

Det är otroligt vad mycket världsproblem man kan lösa en kväll i goda vänners lag! Hade tyvärr inte tid (eller lust) att sitta och fota på middagen, men den var fantastisk! När vi vid midnatt gick över gården, till våra rum, hade regnet övergått till snö. Förväntan på att få fota vackra Tällberg i snöskrud infriades på morgonen.

Jag åkte hem med glada minnen och lärdomen att innan du köper en stor Hälge-tomte…tänk efter om du verkligen behöver den!

Magi

En sådan där magisk morgon…den där dagen när isen lägger sig. Dimman slåss mot solen som sakta stiger upp på himlen. Tittar man ut på den lilla ön ser det ut som någon bor i stugan. Men det är solens strålar som lyser så fint. Nu börjar de vackra snötyngda träden skaka av sig snön…och jag ångrar förstås att jag inte var ute och fotade mer när det var sååååå vackert med all snö…