Domfrun kom med sin herre…

 

Vi hade bara någon dag kvar i fjällen och jag hade ständig koll på fågelhuset. Ville så gärna att domherren jag sett vid tidigare besök skulle komma tillbaks när nu kameran var lagad.

Så gissa att jag blev glad när något rött glimmade till i trädet.

Och frugan var också med. Runda, trinda och matglada var dom…

Ibland hettade det till…man undrar vad han sa till henne…

Här kommer lite bilder på det vackra paret.

Lilla blåmesen höll sig i skuggan när domherren satt på tronen.

Avslutar denna omgång från fjällvärlden med en vacker vit hare som städade under fågelmatningen.

Våffeldagen…

Så kom då dagen jag längtat efter! Och vilken ljuvlig dag! Blå fin himmel. Massor av takdropp…det kan inte bli bättre! Hurra för våren…och våfflor!!!

När jag var på väg ut till bilen får jag syn på denna vackra lilla fågel. Steglitsen. Så grann i sina färger. Men jag hade siktet inställt på en tur till Leksand. Ville kolla om min lilla pöl däruppe blivit full av sångsvanar som den brukar vara så här års. Men ack nej! Isen låg fortfarande tjock och det dröjer nog ett tag innan de hittar hit.

Det enda jag såg i fågelväg var änder. De är egentligen väldigt vackra, men ville ju se annat! Jaha…vad skulle jag då fota…

Det fick bli tre änder till…och två gubbar…

…och lite båtar som väntar på att få tuffa omkring i Siljan. Allt som allt en ganska misslyckad foto-tur! Men den räddades av att jag fick äta fantastiska våfflor i solens sken med barn och barnbarn. Det kan inte bli bättre! Mums!!!

Vårspaning…

 

Gav mig ut på vårspaning igår…Sjönk direkt ner i snön till knäna…blev dyngsur om strumporna och även sur i hjärtat…Vart är våren??

Så mycket snö… överallt! Det sägs att i Falun har vi inte haft så här mycket snö sedan 70-talet.

Men så såg jag något som gjorde att hjärtat log lite grann. En liten lingonkvist som det t.o.m såg ut att vara en liten början av en rosa blomknopp på.

Och titta! Nötväckan solar sig i solen och börjar fixa till sitt lilla bo, som den har i den lilla springan bakom sig.

Snart kommer även nya blommor på min klätterhortensia, och de vackra torkade bladen som här lyser så fint i solens sken försvinner…

Det bästa vårtecknet är nog iallafall att jag tror att blåmesen ligger och ruvar. Iallafall kommer gubben hennes med mat hela tiden. Han matar henne utifrån holken.  Känns tidigt men vem vet…kanske vi blir först i stan med blåmesungar 🙂

Ja minsann…våren är på väg!!! Jag går och tar ut en stol och tar en kopp kaffe i solens sken…

Det tog tvärstopp…

Jag känner mig lite som den här ekorren…

Det tog tvärstopp…

Kom hem efter en skön semestervecka vid medelhavet. Tänkte att nu börjar nog våren knacka på dörren hemma i Falun. Men inte då! Det hade kommit ett par decimeter snö under veckan vi var borta och när vi väl skottat undan det, började det vräka ner snö i ett helt dygn till. Totalt kaos i vår stad. Finns ingenstans att lägga snön längre. Vissa gator är sååå smala att det inte går att mötas.

Jag längtar efter det här. Bilden ovan tog jag 24 Mars i fjol. Vilken skillnad mot i år! Eftersom jag inte är någon vinter-människa är min inspiration för fotografering puts-väck. Så trött på vitt, grått och svart! Men så tittar man ut genom fönstret och ser den här lilla godingen. Han njuter verkligen av snön och busar med sin syster/bror…

Tittut…här är jag…fånga mig…

Borrar ner huvudet djupt i snön…

Kastar lite snöboll…

Skuttar och far…

Det lilla kurre försöker säga mig är nog att det helt enkelt gäller att göra det bästa av situationen… att ha kul på vägen…mot VÅÅÅÅÅÅR!!!

Mörbultad men lycklig…

 

Sista dagen på vår vecka i fjällen vaknade vi upp och fick äntligen se solen. Eftersom jag deppat sista dagarna då min kamera gått sönder, tyckte gubben min att jag skulle hämta mobilkameran och följa med på en skotertur. Sagt och gjort…man lär passa på när solen är framme…för den har vi inte sett mycket av  i vinter.

Vårt första stopp och egentligen så långt vi hade tänkt att åka var till Kariknallen och äta våfflor med hjortronsylt. Det var sååå vackert där uppe och morgonrodnaden låg kvar vid horisonten. Trots att klockan var 12.00!

Utanför karlknallen stod rosorna och väntade på oss…något kylslagna. Efter en superb våffla kunde vi bara inte åka hem. Det var fantastiskt väder…några få minusgrader och ingen blåst alls fast vi var högt upp på fjället.

Vi fortsatte till den ”högsta punkten” som vi kallar den. Där stod många skoterförare och beundrade utsikten. Du ser många mil åt alla håll. Grymt vackert! Sedan bar det av igen över fjället…och jag njöt verkligen.

De är värda en eloge här i Funäsdalen som preparerar så mkt fina spår både för de som gillar skidåkning, men också för oss som tycker om en tur med skoter. Utan skotern hade jag aldrig fått uppleva detta vackra, då reumatismen gör att skidåkning inte funkar. Det var nog den bästa skotertur jag haft sen vi började fara till fjällen för många, många år sedan. Sen att man blir mörbultad av allt skumpande och hoppande, det hör liksom till…

 

Det som inte fick hända…

Två år hann jag ha kameran innan jag gjorde det man inte får göra.  Jag la den på ett dumt ställe…kanondumt faktiskt! Men jag tycker nog att kameran var onödigt hård mot mig. För fallet var bara ca 30 cm och den landade så mjukt och fint på den tjocka ryamattan. Det hördes knappt att den glidit ner… Iallafall slutade autofokus fungera. Typiskt! Jag behöver verkligen autofokus då min syn inte är helt okey. Tur att jag hunnit ta några bilder här i Bruksvallarna innan detta hände…

Och som om det inte räckte fick jag för mig att googla lite… Såg att man kunde återställa och det brukar ju alltid vara bra! Sagt och gjort. Resultatet = Nu fungerar absolut ingenting på kameran! Suck!

En entita (eller talltita…ser inte skillnad på dom) kom på besök innan kameran pajade…  

…och en rufsig talgoxe försökte tappert hålla fast sig i stormen som dök upp en kväll.

Nu hoppas jag att killarna i fotoaffären hemma i stan är snälla och hjälper mig, när jag kommer hem. Att felet går att fixa, lätt som en plätt! För när solen och våren kommer vill jag vara beredd!

Atjoooo…prosit…

Glömde ta sprutan mot influensa som jag lovat doktorn att göra varje år. Sen hann jag sätta mig på tåget mot Göteborg för att hälsa på lillasyster innan den slog till…”flunsan”. Och jag som längtat så efter denna helgen! Vi hann med en mysig dag i Götet tillsammans och en fantastisk middag på fredagskvällen, sen var det bara att inse att ”flunsan” ville att jag skulle vila mer, och vi fick lov att åka hemåt.  När vi kom hem hade Falun förvandlats till ett strålande, mycket snörikt, kallt Falun.

Ett otroligt vackert vinterlandskap som jag än så länge bara kan titta på inifrån. Men som tur är går det att fota här inifrån också! Här kommer lite bilder från mitt fönster…

Frusna fåglar, -24 grader, gjorde att fåglarna burrade upp sig ordentligt.

Men lilla ekorrarna busade mest runt i snön…

Det var allt för denna gången. Jag är iallafall på bättringsvägen nu. Och det verkar som att jag inte smittat ner någon av de övriga på resan. Skönt!  Kanske ska jag försöka mig ut på en liten promenad idag…

Ingen är den andre lik…

Kom på att jag glömt mitt macroprojekt. Jag skulle ju ut och fota snö och is. Här i Falun har det kommit så enormt med snö…men inte har jag varit ute och fotat inte. Bara en helt misslyckad gång…efter det tog lusten slut. Men igår tog jag mig i kragen. Hur svårt kan det va? Stativ upp. Försökte koncentrera mig lite för en gångs skull… och tja… hyfsat tycker jag att det gick för att vara första gången.

Första försöket…cool flinga…men skärpan???

Denna vart jag nog mest nöjd med…

Ser ni också lite figurer här och där? Som soldaten som går iväg med ett svärd i handen till vänster här ovan…

Det mest fascinerande är att ingen är den andre lik, varken hos flingor eller hos oss människor. Vi är alla fascinerande på olika sett!

Skotta snö, skotta snö, skotta snö…

Vi har slagit rekord!!! Så här mycket snö har inte kommit sedan 80-talet i Dalarna, sägs det. Så då är det nytt rekord…för 2000-talet! Att slå rekord gillas av alla. Men inte detta! Tänker på våra äldre som blir fast inomhus, inte törs ut på spåriga, snöiga vägbanor. Inte kan gå på halkiga trottoarer. Blir sittande inomhus…

Men det är otroligt vackert. När man väl skottat undan snön och far iväg med bilen ser det ut som i fjällen. Snö, snö, snö…

Jag har haft lite fullt upp i veckan men fick lite fotoabstinens på lördagen och med mobilen i handen for jag ut en sväng.

Solen hade precis börjat gå ner och det visade sig att det var backhopps-tävlingar på Lugnet. Fullt med folk! Kul att de vackra hoppbackarna, Faluns stolthet, blir använda någon gång…

Min lilla biltur avslutades med en sväng till Sundborn innan jag återvände hem för att skotta snö, skotta snö, skotta snö…

 

Tittut…

Idag fick jag sällskap upp till ett av Faluns nytillkomna naturreservat, Gammelskog. Det blev att pulsa i snön sista biten då det var oplogat och mycket snö. Väl uppe bland de snötyngda träden satte jag fart mot Falu fågelklubbs matnings-station.

Det var full fart, svartmesar, talgoxar och favoriten tofsmesen. Men det är INTE lätt att hinna fota dom. De sitter sällan still många sekunder och gillar att gömma sig långt in i träden.


Men störst intryck gjorde nog den granna ”större hackspetten” som så gärna ville leka kurragömma. Synd bara att han valde en av de smalaste björkstammarna. Han fick verkligen sträcka på sig för att inte synas…

Ibland blev den lite nyfiken…Tittut…

Och så småningom förstod den att vi inte var så farliga så den fortsatte jobba…

Efter tips om att en tretåig hackspett satt i ett träd efter stigen fick vi även se den lite ovanligare hackspetten. Men någon bra bild vart det inte. Efter en skön morgontimme i skogen for vi hem och jag hittade denna lilla sötnos på backen hemma på gården. Ahhh nej, hade katten varit framme och skadat lilla siskan. Men efter ett tag av vila ruskade den på sig och flög iväg. Allt var frid och fröjd igen…och jag gick in och redigerade mina bilder…