Det tog tvärstopp…

Jag känner mig lite som den här ekorren…

Det tog tvärstopp…

Kom hem efter en skön semestervecka vid medelhavet. Tänkte att nu börjar nog våren knacka på dörren hemma i Falun. Men inte då! Det hade kommit ett par decimeter snö under veckan vi var borta och när vi väl skottat undan det, började det vräka ner snö i ett helt dygn till. Totalt kaos i vår stad. Finns ingenstans att lägga snön längre. Vissa gator är sååå smala att det inte går att mötas.

Jag längtar efter det här. Bilden ovan tog jag 24 Mars i fjol. Vilken skillnad mot i år! Eftersom jag inte är någon vinter-människa är min inspiration för fotografering puts-väck. Så trött på vitt, grått och svart! Men så tittar man ut genom fönstret och ser den här lilla godingen. Han njuter verkligen av snön och busar med sin syster/bror…

Tittut…här är jag…fånga mig…

Borrar ner huvudet djupt i snön…

Kastar lite snöboll…

Skuttar och far…

Det lilla kurre försöker säga mig är nog att det helt enkelt gäller att göra det bästa av situationen… att ha kul på vägen…mot VÅÅÅÅÅÅR!!!

Lek eller allvar…det är frågan?

Livet vid fågelmatningen eskalerar när det blir så kallt och mycket snö, vilket vi haft denna vecka…Ja hela denna vinter faktiskt.  Det är ofta hård kamp mellan olika arter, och rangordningen är ganska tydlig. Ibland kan det vara kul att försöka fånga det på bild.

En blåmes och en talgoxe som kivades en lång stund. Här är det nog mest lek. Varför kunde de helt enkelt inte sitta vid var sitt hål? Det var ledigt överallt! Det var lilla blåmesen som inte gav sig utan puffade och kivades…och de höll på en hel dag fram och tillbaka.

Här är ett gäng som verkar kunna samsas hur många som helst på liten yta. Inget kiv där inte…Stjärtmesar är inte bara söta…de är vänliga också. Och får man inte plats bråkar man inte, utan väntar snällt på sin tur och ser söt ut…

Förra våren tog jag bilderna här under. På ett gäng grönfinkar. Troligtvis en familj där mamman och pappan tappert försöker hålla ordning på sina ungar. Jag tycker att grönfinkarna ser lite elaka ut i uppsynen. De blir inte så ofta bra på bild.  Men här tror jag det är mer allvar än lek. Ett försök att lära barnen överleva…

Så här kan det se ut. En helt vanlig dag i min trädgård…en blandning av lek och allvar…

 

Manligt och kvinnligt…

Har varit till fotoaffären med min trasiga kamera. Han såg på en gång vad som var fel och skruvade in en skruv som gängat upp sig. Nu blev det kontakt igen! Allt funkar troligtvis bra igen, men jag skulle hem och kolla att det räckte med den åtgärden.

Sen sa han något mer…Har du inte tyckt att du fått suddiga bilder tidigare, för jag tror att skruven varit på väg ut ett tag? Och visst hade han rätt! Jag har gormat och gnällt här hemma då jag inte tyckt att jag fått någon skärpa. Verkligen fått jobbat hårt för en bra bild och kasserat massor med suddiga bilder….

Till slut trodde jag att jag började bli darrig på handen/tappat stinget/synen blivit sämre mm mm Inte en sekund tänkte jag att det kanske var kameran det var fel på. Naturligtvis låg felet hos mig! Jag tänker att detta är typiskt kvinnligt, att det inte är bara jag som börjar med att leta efter fel hos mig själv. Jag tror att en karl hade gått till affären direkt och sagt ”kameran är trasig”! Önskar att jag hade lite av det draget…att jag slutar leta fel hos mig själv först…det kan vi ta när utrustningen är kontrollerad 🙂

Här är några bilder på entitan i fjällen som jag fick lov att fota fast inte kamera-fokuset fungerade. Sen avslutar jag med en bild som jag VILL ska vara lite suddig…

Vart tog alla vägen…

Nu är julen över…Tomten kom på besök till väntande barnbarn, som stod i dörren och ropade efter honom. Granen står kvar så grann i rummet. Jag tänker på när jag var ung och det bara skulle vara röda kulor i granen. I år hänger Musse pigg, Mimmi, Frost, en dekorerad leksandsbrödskiva, där ngn tog en tugga innan farmor fick den i julklapp 🙂 Nyinköpt i år är de viktiga LIF (Leksands IF) blå och vita julkulorna med logga förstås! ( Jag försökte stoppa inköpet!)

Själv var det en konverter som stod på önskelistan och jag måste ha varit liiiite snäll i år för tomten hade fixat en sådan till mig. Nu kommer jag ännu lite närmare mina pippifåglar och kurren. Framförallt har jag något att leka med nu när huset blev alldeles tyst och tomt…

God fortsättning till er alla!

Ljus i vårt hus

Vad är det som gör att man alltid kommer på att man ska sätta upp all utomhusbelysning inför julen när det är mörkt ute? Och vad är det som gör att man inte kommer ihåg att det sedan 17 år tillbaks är ett brunnslock på gräsmattan? Och varför tänder man inte på lyset på mobilen man alltid bär med sig när man ska gå i mörkret? Platt fall blev det! På något vis lyckades jag klara mina ömma handleder…landade på den mjuka magen istället :))) Men nu lyser det så fint i hela vår trädgård.  
 Trevlig advent på er alla!