Flytt pågår…

Jag har under en tid hållt på med att flytta åt min pappa. Han skulle flytta från en fyra till en tvåa. Detta medför en del jobb med att sortera ut det man vill få plats med. Som dotter blir det också en emotionell resa tillbaks i tiden, när man hittar saker som man vet hängt med sedan man själv var en liten flicka. Beundrar att min mamma, som inte finns med oss längre, la ner tid på små lappar i kartongerna med förklaringar som ¨Jag sydde denna i slöjden 1946, 9 år gammal. Hade en otroligt sträng lärarinna. Titta på alla vackra stygn!¨ Eller¨Ni måste titta igenom dessa kläder från när ni var små, det är kul att se vad man hade på sig när man var bebis!¨ Hon förstod att vi en dag skulle stå och gräva i hennes kartonger…

När jag imorse tittar ut genom fönstret ser jag denna lilla krabat. Också han i flytt-tagen.

Låt mig presentera det fina paret ¨svartvit flugsnappare…

De är de första hyresgästerna som flyttar in i den färggranna holken som mina barnbarn Dylan och Zelda målade så fint för några år sedan…

De hjälps åt så fint med flytten och möbleringen av nya hemmet…

Det är bäst att hålla koll så ingen annan får för sig att flytta in i den granna lyan…

   

Nu återstår att se om de trivs i det grön-blå-gula huset…Kanske kommer små fågelungar att titta ut ur holken så småningom…Hoppas!

De magiska ögonen…

Hela vintern har jag sett rådjuren springa över isen till den lilla ön. De har hälsat på oss och ätit från backen under fågelmatningen men sen sprungit tillbaks till sin ö. Förra helgen upptäckte vi att de sovit över på en liten skogsplätt på vår gård, där snön smälter tidigt.

Och dom där ögonen är ju bara helt fantastiska…eller hur!

Nu har det gått några dagar och det verkar som om de vill stanna hos oss. Jag har fullt sjå med att fota dom. De är otroligt lättskrämda, så att öppna altandörren är inte att tänka på…

De är tre stycken och i morse hade de vågat sig ut på öppna gräsmattan. Men de hade full koll på mig som stod i nattlinne på en pall i köket 🙂 Ni må tro att gubben min har roliga mobil-bilder på mig i nattlinne, kaos-hår, osminkad, nyvaken… fotandes från stegar, pallar eller krypandes på backen…

Vi slutar med ”tittut” -bilden och ser in i de vackra rådjursögonen, samtidigt som vi håller tummarna för att de snart traskar vidare till skogs utan att bli påkörda av någon bil…

 

Vårspaning…

 

Gav mig ut på vårspaning igår…Sjönk direkt ner i snön till knäna…blev dyngsur om strumporna och även sur i hjärtat…Vart är våren??

Så mycket snö… överallt! Det sägs att i Falun har vi inte haft så här mycket snö sedan 70-talet.

Men så såg jag något som gjorde att hjärtat log lite grann. En liten lingonkvist som det t.o.m såg ut att vara en liten början av en rosa blomknopp på.

Och titta! Nötväckan solar sig i solen och börjar fixa till sitt lilla bo, som den har i den lilla springan bakom sig.

Snart kommer även nya blommor på min klätterhortensia, och de vackra torkade bladen som här lyser så fint i solens sken försvinner…

Det bästa vårtecknet är nog iallafall att jag tror att blåmesen ligger och ruvar. Iallafall kommer gubben hennes med mat hela tiden. Han matar henne utifrån holken.  Känns tidigt men vem vet…kanske vi blir först i stan med blåmesungar 🙂

Ja minsann…våren är på väg!!! Jag går och tar ut en stol och tar en kopp kaffe i solens sken…

Små”kurrarna” tillbaks…

Jag var lite orolig ett tag…Inga ekorrar kom till matningen. En bekant tröstade mig och sa att det kan vara så. De har fyllt på sina depåer men kommer tillbaks när de blir hungriga. Och en morgon kom de igen…

Det är lite kul att se dom. En är äldre och helt gråhårig. Den är inte alls rädd för mig. Sitter den och äter så börjar den bara stirra på mig…men sitter kvar!

Sen är det två småkurrar som yr omkring på backen. Busar i snön, jagar varandra i träden, skuttar mellan grenarna.

 

Det är helt kört att försöka få en bild på dom utomhus. Innan jag vridit om låset på ytterdörren har de farit iväg all världens väg via grantopparna.

 Bara att hoppas på att de också blir gamla och trötta och förstår att man ska vara snäll mot den som har hand om maten! Tills dess får jag gömma mig bakom gardinen och försöka få så bra bilder som möjligt…

Äntligen…sötnosar på besök!

Så kom den då till slut och hälsade på. Den sötaste av dem alla…Stjärtmesen! Jag satt på träningscykeln och trampade. Såg en isländsk serie på tv samtidigt. Den är bra men lite seg mellan varven, så blicken for till fönstret och jag får syn på dom vid fågelmatningen.

Det var bara att hoppa av cykeln, hämta kameran och snabbt ställa in kameran. Jag har aldrig haft dom här. Aldrig sett dom ens…bara på bild på instagram. De är så otroligt söta. Som små snöbollar…med ögon…och en stilig stjärt 🙂

De kom i en klunga, verkade mest intresserade av talgbollarna. De for runt i trädet som virvelvindar. Jag kämpade på för att hinna följa efter med kameran. Hade någon stått och filmat mig hade de fått ett gott skratt. De stannade kanske tre minuter totalt, sen for de iväg, alla samtidigt.

Det var bara att hoppa upp på cykeln igen och titta vidare på serien…i ca en kvart…för då kom de tillbaks i 3 minuter igen! Så höll de på under en timme ungefär.

Nu är de borta igen och det är bara att hålla tummarna för att de ska komma tillbaks en annan dag, gärna en dag när ljuset är lite bättre. Annars får jag helt enkelt cykla på och titta klart på den isländska serien istället…

Atjoooo…prosit…

Glömde ta sprutan mot influensa som jag lovat doktorn att göra varje år. Sen hann jag sätta mig på tåget mot Göteborg för att hälsa på lillasyster innan den slog till…”flunsan”. Och jag som längtat så efter denna helgen! Vi hann med en mysig dag i Götet tillsammans och en fantastisk middag på fredagskvällen, sen var det bara att inse att ”flunsan” ville att jag skulle vila mer, och vi fick lov att åka hemåt.  När vi kom hem hade Falun förvandlats till ett strålande, mycket snörikt, kallt Falun.

Ett otroligt vackert vinterlandskap som jag än så länge bara kan titta på inifrån. Men som tur är går det att fota här inifrån också! Här kommer lite bilder från mitt fönster…

Frusna fåglar, -24 grader, gjorde att fåglarna burrade upp sig ordentligt.

Men lilla ekorrarna busade mest runt i snön…

Det var allt för denna gången. Jag är iallafall på bättringsvägen nu. Och det verkar som att jag inte smittat ner någon av de övriga på resan. Skönt!  Kanske ska jag försöka mig ut på en liten promenad idag…

Ingen är den andre lik…

Kom på att jag glömt mitt macroprojekt. Jag skulle ju ut och fota snö och is. Här i Falun har det kommit så enormt med snö…men inte har jag varit ute och fotat inte. Bara en helt misslyckad gång…efter det tog lusten slut. Men igår tog jag mig i kragen. Hur svårt kan det va? Stativ upp. Försökte koncentrera mig lite för en gångs skull… och tja… hyfsat tycker jag att det gick för att vara första gången.

Första försöket…cool flinga…men skärpan???

Denna vart jag nog mest nöjd med…

Ser ni också lite figurer här och där? Som soldaten som går iväg med ett svärd i handen till vänster här ovan…

Det mest fascinerande är att ingen är den andre lik, varken hos flingor eller hos oss människor. Vi är alla fascinerande på olika sett!

Räknar småfåglar…

Denna helgen är det räkning av vinterfåglar som gäller över hela Sverige. Första gången jag gjorde det var förra året. Stod och kikade i fönstret vid min fågelmatning. I år har jag inte lika många sorter som tidigare. Men jag har sett att en granne något hus bort satt upp mängder av holkar! Nu får jag skärpa till mig för att min fågel-restaurang ska hålla måttet.

De första som dök upp var två nötväckor. De klättrar upp och ned på stammarna och gömmer sina frön. De har bosatt sig i andra grannens skjul, i en springa.

En enbent blåmes verkar klara av livet galant. Den håller på att inreda holken tillsammans med frugan (eller vice versa…ser inte skillnad på dom)

Koltrasten som brukar städa upp på backen under matningen dök upp…

…och en hel hop med grönfinkar, 20 stycken, kom på frukost.

Naturligtvis kom skatorna också…

Gråspett, större hackspett dök upp i skymningen och fastnade inte på bild. Men talgoxen som är min trognaste gäst måste ju få vara med här

Lilla kurre hjälpte mig räkna och höll koll på alla sina kompisar. Snart dags att rapportera in till Bird-life Sverige, sedan dröjer det ett år innan jag och kurre behöver räkna dom alla igen.