Manligt och kvinnligt…

Har varit till fotoaffären med min trasiga kamera. Han såg på en gång vad som var fel och skruvade in en skruv som gängat upp sig. Nu blev det kontakt igen! Allt funkar troligtvis bra igen, men jag skulle hem och kolla att det räckte med den åtgärden.

Sen sa han något mer…Har du inte tyckt att du fått suddiga bilder tidigare, för jag tror att skruven varit på väg ut ett tag? Och visst hade han rätt! Jag har gormat och gnällt här hemma då jag inte tyckt att jag fått någon skärpa. Verkligen fått jobbat hårt för en bra bild och kasserat massor med suddiga bilder….

Till slut trodde jag att jag började bli darrig på handen/tappat stinget/synen blivit sämre mm mm Inte en sekund tänkte jag att det kanske var kameran det var fel på. Naturligtvis låg felet hos mig! Jag tänker att detta är typiskt kvinnligt, att det inte är bara jag som börjar med att leta efter fel hos mig själv. Jag tror att en karl hade gått till affären direkt och sagt ”kameran är trasig”! Önskar att jag hade lite av det draget…att jag slutar leta fel hos mig själv först…det kan vi ta när utrustningen är kontrollerad 🙂

Här är några bilder på entitan i fjällen som jag fick lov att fota fast inte kamera-fokuset fungerade. Sen avslutar jag med en bild som jag VILL ska vara lite suddig…

Skrik i natten

Natten är på väg att övergå till morgon. Jag vaknar och undrar vad det var som väckt mig…Ett konstigt skrik upprepades med jämna mellanrum. Högt lät det,  precis utanför fönstret. Det lät inte som en fågel. Jag tittade på klockan, 05.35. Typiskt! Den där tiden som gör att man är lite smått utsövd…men skulle behövt sova en timme till. Men nu är det liksom kört! Jag for upp och kikade ut i mörkret, men det ända jag såg var just…mörker! 

Vad gör man då? Förr ringde man upp en god vän och försökte härma ljudet efter bästa förmåga. Nu sätter man sig i soffan och kontaktar en annan, mycket kär vän…Google! För det mesta får man svar direkt. Så blev det denna morgon, för visst var det ett rådjur! Säkert var det mycket irriterat över att den inte kom åt fågelmatningen. (bilden är från i somras)

All mat hängde kvar så fint och den första att komma på frukost-besök denna morgon var den fina ”större hackspetten”. Kvar av rådjuret syntes bara spår i snön…