Minisemester i Hälsingland…

Kan inte minnas att jag åkt till Hälsingland någon sommar. Fått inbjudan många gånger från goda vänner, men vi har liksom aldrig fått ihop det. Nu var det dock dags och mitt i den svenska värmeböljan satte vi oss i bilen och for iväg. Mot Stocksbo, Färila.

Det har inte regnat på hela sommaren. Men så klart började det regna på vårt första fikastopp.

Vi for sedan vidare till Växbo. Ett magiskt ställe utanför Bollnäs. Där åt vi en fantastisk lunch och gick och shoppade lite i de små butiker som fanns.

Färden gick sedan vidare till våra goda vänners fina gård i Stocksbo utanför Färila. Många gamla fina anrika uthus fanns att plåta på gården. För att inte tala om blåklockorna… Och i den stora ladan vid bäcken fanns fina gamla verktyg för att bl a framställa lin.

På eftermiddagen blev det en promenad runt för att se omgivningarna. Jag misstänker att de andra blev ganska trött på mig som skulle fota allt jag såg. Men är man på sin första semester i Hälsingland så är man!    


Klockan 23.30 beslöt sig gubbarna våra att de skulle åka ut med bilen och leta efter björn. Det ville inte vi gummor missa, så vi satte oss alla i bilen och for iväg ut i skogen. Det första vi fick se var en precis nyfödd kalv som får sin allra första ”slurp” av sin mamma (jag vet…suddig bild…men jag blev så till mig)

Nu har det hunnit bli mörkt och jag begriper inte hur gubben min fick syn på tjädern långt in i skogen. Inte förstår jag heller hur kameran ens kunde få till denna bild i mörkret…(även denna suddig…jag vet!)

Någon björn fick vi dock inte syn på…Dag 2 blev det en tur till Järvsö och Stenegård. Oj så mycket fina blomster där fanns trots att det varit så torrt och varmt hela sommaren.

Vallmon min favoritblomma

Ett stort fång med blommor och kramar till våra gulliga vänner som gjorde vår första Hälsingetur till ett så mysigt minne! Tack Ulla & Krister!

Gott och Blandat…

Jag har varit ute och fotat en hel del sista veckorna. Jag har nämligen fått en förfrågan om att vara gästfotograf på Naturhistoriska riksmuseets instagramkonto under två veckor. Det känns väldigt ärofyllt, ganska nervöst men en väldigt kul utmaning. Nåväl…idag kommer första inlägget och jag har skrivit klart mina små, korta berättelser om bilderna. Vi får hoppas att de blir väl mottagna. Vill ni se dom så gå in på instagram @naturhistoriska!

Kameran har alltså funnits med mig hela dagarna. Här blev lilla skraken fotad en tidig morgon. Ljuset träffade den så fint på hjässan.

Sen dök jag ner i rabatten…bara för att jag tyckte det var kul! Inte så mycket för att få en bild till Naturhistoriska…

Värst vad mycket maskrosor det kommit…Dom har jag inte tid att rensa bort…fick bli fotade istället.

När kameran alltid är med, betyder det att det också blir solnedgångar. Det har ju varit så fantastiskt fint väder och många vackra solnedgångar!

Avlutar med två bilder från resan hem efter en fotoutflykt upp i skogen. Vackra tallar mot den oranga himlen och några rådjur som strövar omkring bland smörblommorna i sent kvällsljus…

Ingen av dessa bilder fick vara med till naturhistoriska. Men Du fick se dom iallafall…lite Gott & Blandat…

De magiska ögonen…

Hela vintern har jag sett rådjuren springa över isen till den lilla ön. De har hälsat på oss och ätit från backen under fågelmatningen men sen sprungit tillbaks till sin ö. Förra helgen upptäckte vi att de sovit över på en liten skogsplätt på vår gård, där snön smälter tidigt.

Och dom där ögonen är ju bara helt fantastiska…eller hur!

Nu har det gått några dagar och det verkar som om de vill stanna hos oss. Jag har fullt sjå med att fota dom. De är otroligt lättskrämda, så att öppna altandörren är inte att tänka på…

De är tre stycken och i morse hade de vågat sig ut på öppna gräsmattan. Men de hade full koll på mig som stod i nattlinne på en pall i köket 🙂 Ni må tro att gubben min har roliga mobil-bilder på mig i nattlinne, kaos-hår, osminkad, nyvaken… fotandes från stegar, pallar eller krypandes på backen…

Vi slutar med ”tittut” -bilden och ser in i de vackra rådjursögonen, samtidigt som vi håller tummarna för att de snart traskar vidare till skogs utan att bli påkörda av någon bil…

 

Skrik i natten

Natten är på väg att övergå till morgon. Jag vaknar och undrar vad det var som väckt mig…Ett konstigt skrik upprepades med jämna mellanrum. Högt lät det,  precis utanför fönstret. Det lät inte som en fågel. Jag tittade på klockan, 05.35. Typiskt! Den där tiden som gör att man är lite smått utsövd…men skulle behövt sova en timme till. Men nu är det liksom kört! Jag for upp och kikade ut i mörkret, men det ända jag såg var just…mörker! 

Vad gör man då? Förr ringde man upp en god vän och försökte härma ljudet efter bästa förmåga. Nu sätter man sig i soffan och kontaktar en annan, mycket kär vän…Google! För det mesta får man svar direkt. Så blev det denna morgon, för visst var det ett rådjur! Säkert var det mycket irriterat över att den inte kom åt fågelmatningen. (bilden är från i somras)

All mat hängde kvar så fint och den första att komma på frukost-besök denna morgon var den fina ”större hackspetten”. Kvar av rådjuret syntes bara spår i snön…