Våffeldagen…

Så kom då dagen jag längtat efter! Och vilken ljuvlig dag! Blå fin himmel. Massor av takdropp…det kan inte bli bättre! Hurra för våren…och våfflor!!!

När jag var på väg ut till bilen får jag syn på denna vackra lilla fågel. Steglitsen. Så grann i sina färger. Men jag hade siktet inställt på en tur till Leksand. Ville kolla om min lilla pöl däruppe blivit full av sångsvanar som den brukar vara så här års. Men ack nej! Isen låg fortfarande tjock och det dröjer nog ett tag innan de hittar hit.

Det enda jag såg i fågelväg var änder. De är egentligen väldigt vackra, men ville ju se annat! Jaha…vad skulle jag då fota…

Det fick bli tre änder till…och två gubbar…

…och lite båtar som väntar på att få tuffa omkring i Siljan. Allt som allt en ganska misslyckad foto-tur! Men den räddades av att jag fick äta fantastiska våfflor i solens sken med barn och barnbarn. Det kan inte bli bättre! Mums!!!

Vårspaning…

 

Gav mig ut på vårspaning igår…Sjönk direkt ner i snön till knäna…blev dyngsur om strumporna och även sur i hjärtat…Vart är våren??

Så mycket snö… överallt! Det sägs att i Falun har vi inte haft så här mycket snö sedan 70-talet.

Men så såg jag något som gjorde att hjärtat log lite grann. En liten lingonkvist som det t.o.m såg ut att vara en liten början av en rosa blomknopp på.

Och titta! Nötväckan solar sig i solen och börjar fixa till sitt lilla bo, som den har i den lilla springan bakom sig.

Snart kommer även nya blommor på min klätterhortensia, och de vackra torkade bladen som här lyser så fint i solens sken försvinner…

Det bästa vårtecknet är nog iallafall att jag tror att blåmesen ligger och ruvar. Iallafall kommer gubben hennes med mat hela tiden. Han matar henne utifrån holken.  Känns tidigt men vem vet…kanske vi blir först i stan med blåmesungar 🙂

Ja minsann…våren är på väg!!! Jag går och tar ut en stol och tar en kopp kaffe i solens sken…

Mörbultad men lycklig…

 

Sista dagen på vår vecka i fjällen vaknade vi upp och fick äntligen se solen. Eftersom jag deppat sista dagarna då min kamera gått sönder, tyckte gubben min att jag skulle hämta mobilkameran och följa med på en skotertur. Sagt och gjort…man lär passa på när solen är framme…för den har vi inte sett mycket av  i vinter.

Vårt första stopp och egentligen så långt vi hade tänkt att åka var till Kariknallen och äta våfflor med hjortronsylt. Det var sååå vackert där uppe och morgonrodnaden låg kvar vid horisonten. Trots att klockan var 12.00!

Utanför karlknallen stod rosorna och väntade på oss…något kylslagna. Efter en superb våffla kunde vi bara inte åka hem. Det var fantastiskt väder…några få minusgrader och ingen blåst alls fast vi var högt upp på fjället.

Vi fortsatte till den ”högsta punkten” som vi kallar den. Där stod många skoterförare och beundrade utsikten. Du ser många mil åt alla håll. Grymt vackert! Sedan bar det av igen över fjället…och jag njöt verkligen.

De är värda en eloge här i Funäsdalen som preparerar så mkt fina spår både för de som gillar skidåkning, men också för oss som tycker om en tur med skoter. Utan skotern hade jag aldrig fått uppleva detta vackra, då reumatismen gör att skidåkning inte funkar. Det var nog den bästa skotertur jag haft sen vi började fara till fjällen för många, många år sedan. Sen att man blir mörbultad av allt skumpande och hoppande, det hör liksom till…

 

Atjoooo…prosit…

Glömde ta sprutan mot influensa som jag lovat doktorn att göra varje år. Sen hann jag sätta mig på tåget mot Göteborg för att hälsa på lillasyster innan den slog till…”flunsan”. Och jag som längtat så efter denna helgen! Vi hann med en mysig dag i Götet tillsammans och en fantastisk middag på fredagskvällen, sen var det bara att inse att ”flunsan” ville att jag skulle vila mer, och vi fick lov att åka hemåt.  När vi kom hem hade Falun förvandlats till ett strålande, mycket snörikt, kallt Falun.

Ett otroligt vackert vinterlandskap som jag än så länge bara kan titta på inifrån. Men som tur är går det att fota här inifrån också! Här kommer lite bilder från mitt fönster…

Frusna fåglar, -24 grader, gjorde att fåglarna burrade upp sig ordentligt.

Men lilla ekorrarna busade mest runt i snön…

Det var allt för denna gången. Jag är iallafall på bättringsvägen nu. Och det verkar som att jag inte smittat ner någon av de övriga på resan. Skönt!  Kanske ska jag försöka mig ut på en liten promenad idag…

Ingen är den andre lik…

Kom på att jag glömt mitt macroprojekt. Jag skulle ju ut och fota snö och is. Här i Falun har det kommit så enormt med snö…men inte har jag varit ute och fotat inte. Bara en helt misslyckad gång…efter det tog lusten slut. Men igår tog jag mig i kragen. Hur svårt kan det va? Stativ upp. Försökte koncentrera mig lite för en gångs skull… och tja… hyfsat tycker jag att det gick för att vara första gången.

Första försöket…cool flinga…men skärpan???

Denna vart jag nog mest nöjd med…

Ser ni också lite figurer här och där? Som soldaten som går iväg med ett svärd i handen till vänster här ovan…

Det mest fascinerande är att ingen är den andre lik, varken hos flingor eller hos oss människor. Vi är alla fascinerande på olika sett!