Minisemester i Hälsingland…

Kan inte minnas att jag åkt till Hälsingland någon sommar. Fått inbjudan många gånger från goda vänner, men vi har liksom aldrig fått ihop det. Nu var det dock dags och mitt i den svenska värmeböljan satte vi oss i bilen och for iväg. Mot Stocksbo, Färila.

Det har inte regnat på hela sommaren. Men så klart började det regna på vårt första fikastopp.

Vi for sedan vidare till Växbo. Ett magiskt ställe utanför Bollnäs. Där åt vi en fantastisk lunch och gick och shoppade lite i de små butiker som fanns.

Färden gick sedan vidare till våra goda vänners fina gård i Stocksbo utanför Färila. Många gamla fina anrika uthus fanns att plåta på gården. För att inte tala om blåklockorna… Och i den stora ladan vid bäcken fanns fina gamla verktyg för att bl a framställa lin.

På eftermiddagen blev det en promenad runt för att se omgivningarna. Jag misstänker att de andra blev ganska trött på mig som skulle fota allt jag såg. Men är man på sin första semester i Hälsingland så är man!    


Klockan 23.30 beslöt sig gubbarna våra att de skulle åka ut med bilen och leta efter björn. Det ville inte vi gummor missa, så vi satte oss alla i bilen och for iväg ut i skogen. Det första vi fick se var en precis nyfödd kalv som får sin allra första ”slurp” av sin mamma (jag vet…suddig bild…men jag blev så till mig)

Nu har det hunnit bli mörkt och jag begriper inte hur gubben min fick syn på tjädern långt in i skogen. Inte förstår jag heller hur kameran ens kunde få till denna bild i mörkret…(även denna suddig…jag vet!)

Någon björn fick vi dock inte syn på…Dag 2 blev det en tur till Järvsö och Stenegård. Oj så mycket fina blomster där fanns trots att det varit så torrt och varmt hela sommaren.

Vallmon min favoritblomma

Ett stort fång med blommor och kramar till våra gulliga vänner som gjorde vår första Hälsingetur till ett så mysigt minne! Tack Ulla & Krister!

Amsterdam del två…

Det är cirka en månad sedan jag kom hem från min fotoresa till Amsterdam. Ibland snurrar livet på lite fort och jag har faktiskt inte haft tid att titta igenom alla mina bilder ordentligt förrän nu.

Det var macro vi skulle ”nörda” in på denna varma sköna långhelg. Vi skulle träna på kreativ macro. Vi fick inte komma tillbaks med en enda tulpan, som vår kursledare sa lite skämtsamt…men ändå lite skarpt… Mer åt konst-fotohållet, det som jag som f.d. konstnär drömde om att lära mig när jag började med fotografering. Försöka hitta lite annorlunda bilder…

Ser ni tex den lilla sjöhästen med tår i ögat…

Eller här…bilden som fick namnet ”Kom…ta min hand…” (del av tulpan)

Fast när myran kom och spatserade förbi blev det en bild på den också, man måste ju busa lite!            Här kommer lite mer bilder!

   

Dag två i Amsterdam fokuserade jag alltså på bilder nära, nära. Det innebär att man antingen står på knä, eller ligger ner och fotar. Det innebär också att om man är otränad som jag, får ordentliga blåmärken på knäna och mot slutet av dagen knappt kommer upp från backen.

 

Nu är jag riktigt inspirerad på att fortsätta träna mitt konstnärliga öga. Jag är så glad att jag hittat en gren av fotografering som jag vet att jag kommer att ha mycket kul med. Sen fick jag ju också träffa riktigt goa kurskompisar som jag hoppas kunna hålla kontakten med framöver!

Tur att man kan ändra sig…

Jag har ofta hört positivt om Amsterdam…jag har dock aldrig brytt mig om vad folk sagt. Förutfattade meningar…Japp! Jag tänkte att där var det otryggt, alla rökte på och nej minsann…dit ska jag INTE! Men så får jag ett andra mms från en fotokompis ”Du har inte ångrat dig?”

Jag hade sagt nej först gången hon frågade om jag ville med på makrofoto-kurs. Men jag visste att med på resan var Anna Ulmestrand, vars blogg jag följt ett tag och jag gillade verkligen hennes fantastiska makro-bilder. Och visst hade jag ångrat mig! Så jag sa snabbt JA och  för en vecka sedan bar det av.

Det var en fantastisk stad, Amsterdam. Nu hade vi otrolig tur med vädret. Strålande sol (vilket i och för sig inte är det bästa fotovädret) och 23-28 grader varmt!

Första dagen for vi till Keukenhof. Det är en stor park, 32 hektar! 7 miljoner blomlökar ska varit planterade. 60000-70000 besökare per dag!!! Man var alltså inte ensam.   

Vi var sju entusiastiska foto”elever” med på resan. Ett såå härligt gäng! Skratten var många och humöret på topp hos alla. Vår duktiga värd Birgitta, eller ”mamma” som vi sa, hade fullt sjå med att få med oss på rätt spårvagn.

   Redan efter första dagen i Amsterdam hade jag totalt ändrat min åsikt om staden. Den är helt underbar! Fortsättning följer…

Domfrun kom med sin herre…

 

Vi hade bara någon dag kvar i fjällen och jag hade ständig koll på fågelhuset. Ville så gärna att domherren jag sett vid tidigare besök skulle komma tillbaks när nu kameran var lagad.

Så gissa att jag blev glad när något rött glimmade till i trädet.

Och frugan var också med. Runda, trinda och matglada var dom…

Ibland hettade det till…man undrar vad han sa till henne…

Här kommer lite bilder på det vackra paret.

Lilla blåmesen höll sig i skuggan när domherren satt på tronen.

Avslutar denna omgång från fjällvärlden med en vacker vit hare som städade under fågelmatningen.

Ett år sedan…Cornwall

Satt och tittade på kunskapskanalen när det kom ett reportage från en strand i England. Jag skrek till ”Där har jag varit!”

Godrevy beach

Det är ganska precis ett år sedan jag for på en fotoresa med Wild Nature. Patrik Larsson var ledare för kursen och honom hade jag bara hört gott om. Duktig föreläsare på fotomässor, otroligt duktig naturfotograf. Resan var planerad in i minsta detalj och här kommer en liten bildkavalkad…

Port Nanven

Det var soluppgångar och solnedgångar som stod på programmet. I kombination med tidvatten som var en upplevelse att få vara med om på nära håll. Vad snabbt det gick när vattnet kom in! Enorma krafter som vi hade stor respekt för och Patrik stod som en hök och höll koll på att vi inte blev för våghalsiga.

Mera Godrevy Beach fast en bit åt andra hållet.

Mycket klättrande blev det över stock och sten…Några vurpor på de glashala runda stenarna. Men stämningen var på topp och vi skrattade mycket.

   St. Michael’s Mount

Botallack mine

Slutligen lite bilder från sista kvällen när vi var vid Sandymouth. Solen tittade fram en smula och vi stod där och försökte hålla koll på tidvattnet. Man skulle försöka vara så nära vattnet som möjligt…helst utan att få en stor våg över sig. Jag kan säga att vi var många som var blöta om fötterna den här veckan. Många gånger stod man och lyfte upp stativet för att kameran skulle klara sig. Det var en resa jag länge kommer att komma ihåg. Jag har många hundra bilder så det finns stor risk att det dyker upp flera Cornwallbilder här på bloggen…

 

 

Mörbultad men lycklig…

 

Sista dagen på vår vecka i fjällen vaknade vi upp och fick äntligen se solen. Eftersom jag deppat sista dagarna då min kamera gått sönder, tyckte gubben min att jag skulle hämta mobilkameran och följa med på en skotertur. Sagt och gjort…man lär passa på när solen är framme…för den har vi inte sett mycket av  i vinter.

Vårt första stopp och egentligen så långt vi hade tänkt att åka var till Kariknallen och äta våfflor med hjortronsylt. Det var sååå vackert där uppe och morgonrodnaden låg kvar vid horisonten. Trots att klockan var 12.00!

Utanför karlknallen stod rosorna och väntade på oss…något kylslagna. Efter en superb våffla kunde vi bara inte åka hem. Det var fantastiskt väder…några få minusgrader och ingen blåst alls fast vi var högt upp på fjället.

Vi fortsatte till den ”högsta punkten” som vi kallar den. Där stod många skoterförare och beundrade utsikten. Du ser många mil åt alla håll. Grymt vackert! Sedan bar det av igen över fjället…och jag njöt verkligen.

De är värda en eloge här i Funäsdalen som preparerar så mkt fina spår både för de som gillar skidåkning, men också för oss som tycker om en tur med skoter. Utan skotern hade jag aldrig fått uppleva detta vackra, då reumatismen gör att skidåkning inte funkar. Det var nog den bästa skotertur jag haft sen vi började fara till fjällen för många, många år sedan. Sen att man blir mörbultad av allt skumpande och hoppande, det hör liksom till…

 

Det som inte fick hända…

Två år hann jag ha kameran innan jag gjorde det man inte får göra.  Jag la den på ett dumt ställe…kanondumt faktiskt! Men jag tycker nog att kameran var onödigt hård mot mig. För fallet var bara ca 30 cm och den landade så mjukt och fint på den tjocka ryamattan. Det hördes knappt att den glidit ner… Iallafall slutade autofokus fungera. Typiskt! Jag behöver verkligen autofokus då min syn inte är helt okey. Tur att jag hunnit ta några bilder här i Bruksvallarna innan detta hände…

Och som om det inte räckte fick jag för mig att googla lite… Såg att man kunde återställa och det brukar ju alltid vara bra! Sagt och gjort. Resultatet = Nu fungerar absolut ingenting på kameran! Suck!

En entita (eller talltita…ser inte skillnad på dom) kom på besök innan kameran pajade…  

…och en rufsig talgoxe försökte tappert hålla fast sig i stormen som dök upp en kväll.

Nu hoppas jag att killarna i fotoaffären hemma i stan är snälla och hjälper mig, när jag kommer hem. Att felet går att fixa, lätt som en plätt! För när solen och våren kommer vill jag vara beredd!

Flatruet…en färgexplosion

Jag är en person som verkligen älskar färg! När jag målade i olja var det färgstarka saker. När jag började fota var det likadant. Jag vet inte hur många solnedgångar jag fotade första året jag hade kameran…typ 365 st 🙂 Jag har försökt att komma bort från allt solnedgångsfotograferandet senaste åren…”att utvecklas” heter det visst. Men efter att vara helt utsvulten på färg efter denna höst och förvinter trillade jag dit igen…

Jag trodde att vi for i god tid upp mot Flatruets topp. Klockan var bara runt 14.00.  Men jag upptäckte ganska snabbt att solnedgången redan var på gång och att mitt färg-sug skulle komma att tillfredsställas. (Kolla in plogbilens skopa, nästan högre än traktorn!)

Väl uppe på toppen av Flatruet klättrade jag upp på en av de stora snöhögarna. Här ovanför ser du Helags i bakgrunden.

Vänder du dig åt andra hållet är färgerna helt annorlunda. Vidderna är otroliga. Du ser många mil åt varje håll. Endast vi och några plogbilar är i farten. Snö…snö…snö… Här följer lite bilder…

Nu börjar fingrarna bli stela av kylan, -18 grader. Dags att åka hemåt. Mitt färgbehov blev helt klart mättat! Stort Tack vackraste Flatruet för hjälpen!

Myshelg

Att få åka på myshelg mitt i alla julförberedelser var underbart. Att jag sen får en knallförkylning precis dagarna innan kunde inte stoppa mig. Laddad med näsdukar drog vi iväg. Fyra glada, förväntansfulla vänner. Resan gick inte så långt bort dock…

Ett första stopp i Rättvik och en fika på Fricks var ett måste. Innan resan gick vidare blev det också ett besök hos en fantastisk dam i garnaffären och ett stopp i blomsteraffären. Inte kunde man tro att man skulle åka ifrån Rättvik med en stor Hälge-tomte

Sedan var det dags att fara vidare i regnet (!!!) Tällberg var målet. Efter att ha fått våra rum på mysiga Tällbergsgården värmde vi oss med afternoon-tea framför den öppna brasan. Nu väntade julmarknaden i byn. Marschaller och klädda julgranar lyste så fint i mörkret.

              

Det är otroligt vad mycket världsproblem man kan lösa en kväll i goda vänners lag! Hade tyvärr inte tid (eller lust) att sitta och fota på middagen, men den var fantastisk! När vi vid midnatt gick över gården, till våra rum, hade regnet övergått till snö. Förväntan på att få fota vackra Tällberg i snöskrud infriades på morgonen.

Jag åkte hem med glada minnen och lärdomen att innan du köper en stor Hälge-tomte…tänk efter om du verkligen behöver den!