Det tog tvärstopp…

Jag känner mig lite som den här ekorren…

Det tog tvärstopp…

Kom hem efter en skön semestervecka vid medelhavet. Tänkte att nu börjar nog våren knacka på dörren hemma i Falun. Men inte då! Det hade kommit ett par decimeter snö under veckan vi var borta och när vi väl skottat undan det, började det vräka ner snö i ett helt dygn till. Totalt kaos i vår stad. Finns ingenstans att lägga snön längre. Vissa gator är sååå smala att det inte går att mötas.

Jag längtar efter det här. Bilden ovan tog jag 24 Mars i fjol. Vilken skillnad mot i år! Eftersom jag inte är någon vinter-människa är min inspiration för fotografering puts-väck. Så trött på vitt, grått och svart! Men så tittar man ut genom fönstret och ser den här lilla godingen. Han njuter verkligen av snön och busar med sin syster/bror…

Tittut…här är jag…fånga mig…

Borrar ner huvudet djupt i snön…

Kastar lite snöboll…

Skuttar och far…

Det lilla kurre försöker säga mig är nog att det helt enkelt gäller att göra det bästa av situationen… att ha kul på vägen…mot VÅÅÅÅÅÅR!!!

Manligt och kvinnligt…

Har varit till fotoaffären med min trasiga kamera. Han såg på en gång vad som var fel och skruvade in en skruv som gängat upp sig. Nu blev det kontakt igen! Allt funkar troligtvis bra igen, men jag skulle hem och kolla att det räckte med den åtgärden.

Sen sa han något mer…Har du inte tyckt att du fått suddiga bilder tidigare, för jag tror att skruven varit på väg ut ett tag? Och visst hade han rätt! Jag har gormat och gnällt här hemma då jag inte tyckt att jag fått någon skärpa. Verkligen fått jobbat hårt för en bra bild och kasserat massor med suddiga bilder….

Till slut trodde jag att jag började bli darrig på handen/tappat stinget/synen blivit sämre mm mm Inte en sekund tänkte jag att det kanske var kameran det var fel på. Naturligtvis låg felet hos mig! Jag tänker att detta är typiskt kvinnligt, att det inte är bara jag som börjar med att leta efter fel hos mig själv. Jag tror att en karl hade gått till affären direkt och sagt ”kameran är trasig”! Önskar att jag hade lite av det draget…att jag slutar leta fel hos mig själv först…det kan vi ta när utrustningen är kontrollerad 🙂

Här är några bilder på entitan i fjällen som jag fick lov att fota fast inte kamera-fokuset fungerade. Sen avslutar jag med en bild som jag VILL ska vara lite suddig…

Små”kurrarna” tillbaks…

Jag var lite orolig ett tag…Inga ekorrar kom till matningen. En bekant tröstade mig och sa att det kan vara så. De har fyllt på sina depåer men kommer tillbaks när de blir hungriga. Och en morgon kom de igen…

Det är lite kul att se dom. En är äldre och helt gråhårig. Den är inte alls rädd för mig. Sitter den och äter så börjar den bara stirra på mig…men sitter kvar!

Sen är det två småkurrar som yr omkring på backen. Busar i snön, jagar varandra i träden, skuttar mellan grenarna.

 

Det är helt kört att försöka få en bild på dom utomhus. Innan jag vridit om låset på ytterdörren har de farit iväg all världens väg via grantopparna.

 Bara att hoppas på att de också blir gamla och trötta och förstår att man ska vara snäll mot den som har hand om maten! Tills dess får jag gömma mig bakom gardinen och försöka få så bra bilder som möjligt…

Atjoooo…prosit…

Glömde ta sprutan mot influensa som jag lovat doktorn att göra varje år. Sen hann jag sätta mig på tåget mot Göteborg för att hälsa på lillasyster innan den slog till…”flunsan”. Och jag som längtat så efter denna helgen! Vi hann med en mysig dag i Götet tillsammans och en fantastisk middag på fredagskvällen, sen var det bara att inse att ”flunsan” ville att jag skulle vila mer, och vi fick lov att åka hemåt.  När vi kom hem hade Falun förvandlats till ett strålande, mycket snörikt, kallt Falun.

Ett otroligt vackert vinterlandskap som jag än så länge bara kan titta på inifrån. Men som tur är går det att fota här inifrån också! Här kommer lite bilder från mitt fönster…

Frusna fåglar, -24 grader, gjorde att fåglarna burrade upp sig ordentligt.

Men lilla ekorrarna busade mest runt i snön…

Det var allt för denna gången. Jag är iallafall på bättringsvägen nu. Och det verkar som att jag inte smittat ner någon av de övriga på resan. Skönt!  Kanske ska jag försöka mig ut på en liten promenad idag…

Räknar småfåglar…

Denna helgen är det räkning av vinterfåglar som gäller över hela Sverige. Första gången jag gjorde det var förra året. Stod och kikade i fönstret vid min fågelmatning. I år har jag inte lika många sorter som tidigare. Men jag har sett att en granne något hus bort satt upp mängder av holkar! Nu får jag skärpa till mig för att min fågel-restaurang ska hålla måttet.

De första som dök upp var två nötväckor. De klättrar upp och ned på stammarna och gömmer sina frön. De har bosatt sig i andra grannens skjul, i en springa.

En enbent blåmes verkar klara av livet galant. Den håller på att inreda holken tillsammans med frugan (eller vice versa…ser inte skillnad på dom)

Koltrasten som brukar städa upp på backen under matningen dök upp…

…och en hel hop med grönfinkar, 20 stycken, kom på frukost.

Naturligtvis kom skatorna också…

Gråspett, större hackspett dök upp i skymningen och fastnade inte på bild. Men talgoxen som är min trognaste gäst måste ju få vara med här

Lilla kurre hjälpte mig räkna och höll koll på alla sina kompisar. Snart dags att rapportera in till Bird-life Sverige, sedan dröjer det ett år innan jag och kurre behöver räkna dom alla igen.

Piff och Puff flyttar in

När den första ekorren dök upp på gården efter att vi bott där 15 år blev jag, som fotonörd, lycklig. De hängde och klängde och gjorde livsfarliga trapetskonster för att få tag på pippifåglarnas mat.

Inte ska de behöva jobba så hårt, tänkte jag och köpte ett ekorrmatninghus. De är så kluriga. Taket sitter löst så de lyfter på taket och får tag på sina nötter. Sen far de ner på backen och gömmer nöten inför vintern.

Ofta sitter de och tittar på mig på grenen ovanför matningen och tjattrar för fullt när jag fyller på deras mat.

Det roliga är att försöka fånga dom på bild i olika situationer. Att få till den där lite unika bilden. Att få den perfekta skutt-bilden vore kul…här är den bästa hitintills. Inte lätt att sätta skärpan i farten och bland alla kvistar…

Nu har det gått 2 år sedan de dök upp och jag har 4 ekorrar som hoppar runt i tallarna. Deras idérikedom får mig fortfarande att plocka fram kameran…

Nyfiken på att blogga

Ekorren

Så var det nu dax…äntligen! Som jag har gått och funderat på om jag skulle klara av att starta upp en blogg. Men jag är nyfiken så…Sagt och gjort, Black friday skulle bli premiärdagen. Och nog blev det helsvart, för det började med att jag raderade hela min hemsida. Så nu får nog dottern rycka in och se om något går att räddas. Men nu är den iallafall här…evasrums blogg. Här kommer jag visa mina bilder och skriva några ord om vad som händer i mitt liv. Följ mig gärna. Det blir en blandning av naturbilder, ekorrar, fåglar. Allt som råkar hamna i min väg löper risk att hamna på mitt minneskort.

Välkomna!