Lång är sommarnatten…

När det gäller att förmedla midsommarbilder på sociala medier är man alltid ute för sent. Alla har redan hunnit lagt upp sina bilder och det innebär att många redan har tröttnat på midsommarbilder!

Så i år ska jag vara först!!! Hmmmmm…Tänkte att jag kunde lura er lite med fjolårets bilder…Nu ska man ju inte tala om när man luras, men det här var lätt att genomskåda.  Iallafall så tror jag vädret kommer bli detsamma i år igen…

…och vi kommer att åka till vackra Sundborn igen.

Det fiolspelande tåget kommer säkerligen att komma spelande från Carl Larsson och frugan Karins fina hus, i år igen.

Alla kommer att vänta med spänning…

En del är inte helt nöjd med vad mamma satt på dom för kläder…kliar…

Männen i byn kommer att vara stolta över sitt uppdrag…

och sina knätofsar…

Till slut kommer den stå där så ståtlig…

…och dansen kan börja! Sedan fortsätter man festen, oavsett väder och vind. Lång är sommarnatten…

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLA!!!

Gott och Blandat…

Jag har varit ute och fotat en hel del sista veckorna. Jag har nämligen fått en förfrågan om att vara gästfotograf på Naturhistoriska riksmuseets instagramkonto under två veckor. Det känns väldigt ärofyllt, ganska nervöst men en väldigt kul utmaning. Nåväl…idag kommer första inlägget och jag har skrivit klart mina små, korta berättelser om bilderna. Vi får hoppas att de blir väl mottagna. Vill ni se dom så gå in på instagram @naturhistoriska!

Kameran har alltså funnits med mig hela dagarna. Här blev lilla skraken fotad en tidig morgon. Ljuset träffade den så fint på hjässan.

Sen dök jag ner i rabatten…bara för att jag tyckte det var kul! Inte så mycket för att få en bild till Naturhistoriska…

Värst vad mycket maskrosor det kommit…Dom har jag inte tid att rensa bort…fick bli fotade istället.

När kameran alltid är med, betyder det att det också blir solnedgångar. Det har ju varit så fantastiskt fint väder och många vackra solnedgångar!

Avlutar med två bilder från resan hem efter en fotoutflykt upp i skogen. Vackra tallar mot den oranga himlen och några rådjur som strövar omkring bland smörblommorna i sent kvällsljus…

Ingen av dessa bilder fick vara med till naturhistoriska. Men Du fick se dom iallafall…lite Gott & Blandat…

Flytt pågår…

Jag har under en tid hållt på med att flytta åt min pappa. Han skulle flytta från en fyra till en tvåa. Detta medför en del jobb med att sortera ut det man vill få plats med. Som dotter blir det också en emotionell resa tillbaks i tiden, när man hittar saker som man vet hängt med sedan man själv var en liten flicka. Beundrar att min mamma, som inte finns med oss längre, la ner tid på små lappar i kartongerna med förklaringar som ¨Jag sydde denna i slöjden 1946, 9 år gammal. Hade en otroligt sträng lärarinna. Titta på alla vackra stygn!¨ Eller¨Ni måste titta igenom dessa kläder från när ni var små, det är kul att se vad man hade på sig när man var bebis!¨ Hon förstod att vi en dag skulle stå och gräva i hennes kartonger…

När jag imorse tittar ut genom fönstret ser jag denna lilla krabat. Också han i flytt-tagen.

Låt mig presentera det fina paret ¨svartvit flugsnappare…

De är de första hyresgästerna som flyttar in i den färggranna holken som mina barnbarn Dylan och Zelda målade så fint för några år sedan…

De hjälps åt så fint med flytten och möbleringen av nya hemmet…

Det är bäst att hålla koll så ingen annan får för sig att flytta in i den granna lyan…

   

Nu återstår att se om de trivs i det grön-blå-gula huset…Kanske kommer små fågelungar att titta ut ur holken så småningom…Hoppas!

De magiska ögonen…

Hela vintern har jag sett rådjuren springa över isen till den lilla ön. De har hälsat på oss och ätit från backen under fågelmatningen men sen sprungit tillbaks till sin ö. Förra helgen upptäckte vi att de sovit över på en liten skogsplätt på vår gård, där snön smälter tidigt.

Och dom där ögonen är ju bara helt fantastiska…eller hur!

Nu har det gått några dagar och det verkar som om de vill stanna hos oss. Jag har fullt sjå med att fota dom. De är otroligt lättskrämda, så att öppna altandörren är inte att tänka på…

De är tre stycken och i morse hade de vågat sig ut på öppna gräsmattan. Men de hade full koll på mig som stod i nattlinne på en pall i köket 🙂 Ni må tro att gubben min har roliga mobil-bilder på mig i nattlinne, kaos-hår, osminkad, nyvaken… fotandes från stegar, pallar eller krypandes på backen…

Vi slutar med ”tittut” -bilden och ser in i de vackra rådjursögonen, samtidigt som vi håller tummarna för att de snart traskar vidare till skogs utan att bli påkörda av någon bil…

 

Våffeldagen…

Så kom då dagen jag längtat efter! Och vilken ljuvlig dag! Blå fin himmel. Massor av takdropp…det kan inte bli bättre! Hurra för våren…och våfflor!!!

När jag var på väg ut till bilen får jag syn på denna vackra lilla fågel. Steglitsen. Så grann i sina färger. Men jag hade siktet inställt på en tur till Leksand. Ville kolla om min lilla pöl däruppe blivit full av sångsvanar som den brukar vara så här års. Men ack nej! Isen låg fortfarande tjock och det dröjer nog ett tag innan de hittar hit.

Det enda jag såg i fågelväg var änder. De är egentligen väldigt vackra, men ville ju se annat! Jaha…vad skulle jag då fota…

Det fick bli tre änder till…och två gubbar…

…och lite båtar som väntar på att få tuffa omkring i Siljan. Allt som allt en ganska misslyckad foto-tur! Men den räddades av att jag fick äta fantastiska våfflor i solens sken med barn och barnbarn. Det kan inte bli bättre! Mums!!!

Vårspaning…

 

Gav mig ut på vårspaning igår…Sjönk direkt ner i snön till knäna…blev dyngsur om strumporna och även sur i hjärtat…Vart är våren??

Så mycket snö… överallt! Det sägs att i Falun har vi inte haft så här mycket snö sedan 70-talet.

Men så såg jag något som gjorde att hjärtat log lite grann. En liten lingonkvist som det t.o.m såg ut att vara en liten början av en rosa blomknopp på.

Och titta! Nötväckan solar sig i solen och börjar fixa till sitt lilla bo, som den har i den lilla springan bakom sig.

Snart kommer även nya blommor på min klätterhortensia, och de vackra torkade bladen som här lyser så fint i solens sken försvinner…

Det bästa vårtecknet är nog iallafall att jag tror att blåmesen ligger och ruvar. Iallafall kommer gubben hennes med mat hela tiden. Han matar henne utifrån holken.  Känns tidigt men vem vet…kanske vi blir först i stan med blåmesungar 🙂

Ja minsann…våren är på väg!!! Jag går och tar ut en stol och tar en kopp kaffe i solens sken…

Det tog tvärstopp…

Jag känner mig lite som den här ekorren…

Det tog tvärstopp…

Kom hem efter en skön semestervecka vid medelhavet. Tänkte att nu börjar nog våren knacka på dörren hemma i Falun. Men inte då! Det hade kommit ett par decimeter snö under veckan vi var borta och när vi väl skottat undan det, började det vräka ner snö i ett helt dygn till. Totalt kaos i vår stad. Finns ingenstans att lägga snön längre. Vissa gator är sååå smala att det inte går att mötas.

Jag längtar efter det här. Bilden ovan tog jag 24 Mars i fjol. Vilken skillnad mot i år! Eftersom jag inte är någon vinter-människa är min inspiration för fotografering puts-väck. Så trött på vitt, grått och svart! Men så tittar man ut genom fönstret och ser den här lilla godingen. Han njuter verkligen av snön och busar med sin syster/bror…

Tittut…här är jag…fånga mig…

Borrar ner huvudet djupt i snön…

Kastar lite snöboll…

Skuttar och far…

Det lilla kurre försöker säga mig är nog att det helt enkelt gäller att göra det bästa av situationen… att ha kul på vägen…mot VÅÅÅÅÅÅR!!!

Ingen är den andre lik…

Kom på att jag glömt mitt macroprojekt. Jag skulle ju ut och fota snö och is. Här i Falun har det kommit så enormt med snö…men inte har jag varit ute och fotat inte. Bara en helt misslyckad gång…efter det tog lusten slut. Men igår tog jag mig i kragen. Hur svårt kan det va? Stativ upp. Försökte koncentrera mig lite för en gångs skull… och tja… hyfsat tycker jag att det gick för att vara första gången.

Första försöket…cool flinga…men skärpan???

Denna vart jag nog mest nöjd med…

Ser ni också lite figurer här och där? Som soldaten som går iväg med ett svärd i handen till vänster här ovan…

Det mest fascinerande är att ingen är den andre lik, varken hos flingor eller hos oss människor. Vi är alla fascinerande på olika sett!

Skotta snö, skotta snö, skotta snö…

Vi har slagit rekord!!! Så här mycket snö har inte kommit sedan 80-talet i Dalarna, sägs det. Så då är det nytt rekord…för 2000-talet! Att slå rekord gillas av alla. Men inte detta! Tänker på våra äldre som blir fast inomhus, inte törs ut på spåriga, snöiga vägbanor. Inte kan gå på halkiga trottoarer. Blir sittande inomhus…

Men det är otroligt vackert. När man väl skottat undan snön och far iväg med bilen ser det ut som i fjällen. Snö, snö, snö…

Jag har haft lite fullt upp i veckan men fick lite fotoabstinens på lördagen och med mobilen i handen for jag ut en sväng.

Solen hade precis börjat gå ner och det visade sig att det var backhopps-tävlingar på Lugnet. Fullt med folk! Kul att de vackra hoppbackarna, Faluns stolthet, blir använda någon gång…

Min lilla biltur avslutades med en sväng till Sundborn innan jag återvände hem för att skotta snö, skotta snö, skotta snö…

 

Kung Bore när han är som bäst!

Måste säga att jag hade inga förväntningar, ur fotosynpunkt, på min Tällbergstur denna helg. Jag skulle äta lite god mat som Tareq Taylor, hade lagat åt mig på Greens Hotell. Ni vet…han som vann Kockarnas Kamp på tv. God mat fick vi och hade en jättetrevlig kväll. På morgonen vaknade jag upp till denna utsikt…

Jag hade bestämt mig för att inte ta med ”riktiga” kameran denna helg. Jag skulle helt enkelt inte fota. Men nu gick det inte att stå emot längre…

Det var så otroligt vackert…överallt… Jag fick plocka fram min mobil och frågade  ”chauffören” så snällt jag bara kunde om vi kunde ta en liten, liten tur runt Tällberg innan vi for hem.

Väl hemma, ca 5 mil söderut är det ett grått Falun som möter oss, utan minsta frost på trädgrenarna. Jag ser på mina bilder och känner mig nöjd med dagens skörd. Mobilkameran fungerade bra när Kung Bore visar sig så här i all sin prakt..

.