Det är något visst med kalhyggen…

Inte är det vackert när man åker på vägarna och kalhygge på kalhygge avlöser varandra. Men jag kan ändå känna, när jag åker in på mindre skogsvägar eller är ute på en promenad i skogen och helt plötsligt öppnar skogen upp sig…magi.

Där kan jag stå i skogskanten och titta ut på naturen. Allt känns stilla och lugnt. Jag kan sitta på en stubbe med kaffekoppen i handen och hoppas att något vilt djur eller en fågel ska dyka upp. Jag känner ro…

Avslutar med en vinterbild där skogen fick stå kvar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *