Vintern knackar på dörren…

Det är några år sedan som jag hade möjlighet att åka till fjälls i September. Det är, enligt mig, den absolut vackraste tiden i fjällvärlden. Färgerna exploderar. Solen skiner! Vi njuter av gott fika under vandringar mot fjälltoppen.

Det var så vi hade tänkt oss…Hur blev det då? Jo, regnet öste ner hela helgen! Det blåste ishavsvindar och var typ 2-4 grader, men kändes som -4 enligt SMHI. Löven hade redan fallit av. (Löfven föll några dagar senare efter omröstning i riksdagen)

Första dagen blev det en liten tur in till mysiga Funäsdalen och en gofika på Café Loftet. Efter en regnig och helt igenmulen dag, tittade solen fram genom molnen lagom till solnedgången. Några minuter fick jag njuta…och fota, innan regnet började igen.

Efter att ha stött på denna vackra ”låtsas”pippi ute i skogen kom jag på att jag kunde sätta igång fågelmatningen.

Först att hälsa på var en nötväcka och en entita (eller talltita…ser inte skillnad på dom) De visade sig vara helt orädda och kom nästan lite för nära mig. Det susade kring öronen när de flög förbi bara någon decimeter från huvudet mitt.

Eftersom gubben min glömt att ta med min Ikea-hylla som vi skulle skruvat ihop (Han hade tagit ut den när han skulle packa sina golfklubbor och glömt att lägga in den igen!!!) ville han kompensera med en fototur. På lördagen satte vi oss därför i bilen och for ner mot Tännäs…i regnet.

Jag fick fota lite vatten. Lite mer rött var det i naturen nere på myrarna och de vackra sångsvanarna låg och guppade så vackert inne i vassen. Orren satt där så fint i dikesrenen och räknade bilarna…

Söndagen morgon klockan 05.30 ringde klockan och vi skulle få följa med ut på har-jakt. Direkt när vi sätter oss i bilen skuttar en hare över vägen precis vid vår stuga… Som för att säga ”Ta mig om ni kan…”

Det var en vacker, kall, regnig morgon, vid fjället.  Hunden fick upp spår direkt, jag lyckades få en glimt av den sluga haren som lekte med lilla Bella i två timmar innan det var dags för oss att åka hem! Glömde jag berätta att det bästa av allt med harjakt är fikat…om man inte hade glömt det på bron hemma… Jag har lovat gubben min att inte berätta vem som var fika-ansvarig, men kan säga så mycket som att han är skydig mig en foto-tur till.

Och snön då…Ja den började så smått falla där på morgonkvisten. Och på bilder jag sett var Lill och Stor Skarven helt snötäckta innan kvällen. Men då var vi redan hemma i Falun igen på födelsedagskalas.

Minisemester i Hälsingland…

Kan inte minnas att jag åkt till Hälsingland någon sommar. Fått inbjudan många gånger från goda vänner, men vi har liksom aldrig fått ihop det. Nu var det dock dags och mitt i den svenska värmeböljan satte vi oss i bilen och for iväg. Mot Stocksbo, Färila.

Det har inte regnat på hela sommaren. Men så klart började det regna på vårt första fikastopp.

Vi for sedan vidare till Växbo. Ett magiskt ställe utanför Bollnäs. Där åt vi en fantastisk lunch och gick och shoppade lite i de små butiker som fanns.

Färden gick sedan vidare till våra goda vänners fina gård i Stocksbo utanför Färila. Många gamla fina anrika uthus fanns att plåta på gården. För att inte tala om blåklockorna… Och i den stora ladan vid bäcken fanns fina gamla verktyg för att bl a framställa lin.

På eftermiddagen blev det en promenad runt för att se omgivningarna. Jag misstänker att de andra blev ganska trött på mig som skulle fota allt jag såg. Men är man på sin första semester i Hälsingland så är man!    


Klockan 23.30 beslöt sig gubbarna våra att de skulle åka ut med bilen och leta efter björn. Det ville inte vi gummor missa, så vi satte oss alla i bilen och for iväg ut i skogen. Det första vi fick se var en precis nyfödd kalv som får sin allra första ”slurp” av sin mamma (jag vet…suddig bild…men jag blev så till mig)

Nu har det hunnit bli mörkt och jag begriper inte hur gubben min fick syn på tjädern långt in i skogen. Inte förstår jag heller hur kameran ens kunde få till denna bild i mörkret…(även denna suddig…jag vet!)

Någon björn fick vi dock inte syn på…Dag 2 blev det en tur till Järvsö och Stenegård. Oj så mycket fina blomster där fanns trots att det varit så torrt och varmt hela sommaren.

Vallmon min favoritblomma

Ett stort fång med blommor och kramar till våra gulliga vänner som gjorde vår första Hälsingetur till ett så mysigt minne! Tack Ulla & Krister!

Lång är sommarnatten…

När det gäller att förmedla midsommarbilder på sociala medier är man alltid ute för sent. Alla har redan hunnit lagt upp sina bilder och det innebär att många redan har tröttnat på midsommarbilder!

Så i år ska jag vara först!!! Hmmmmm…Tänkte att jag kunde lura er lite med fjolårets bilder…Nu ska man ju inte tala om när man luras, men det här var lätt att genomskåda.  Iallafall så tror jag vädret kommer bli detsamma i år igen…

…och vi kommer att åka till vackra Sundborn igen.

Det fiolspelande tåget kommer säkerligen att komma spelande från Carl Larsson och frugan Karins fina hus, i år igen.

Alla kommer att vänta med spänning…

En del är inte helt nöjd med vad mamma satt på dom för kläder…kliar…

Männen i byn kommer att vara stolta över sitt uppdrag…

och sina knätofsar…

Till slut kommer den stå där så ståtlig…

…och dansen kan börja! Sedan fortsätter man festen, oavsett väder och vind. Lång är sommarnatten…

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLA!!!

Gott och Blandat…

Jag har varit ute och fotat en hel del sista veckorna. Jag har nämligen fått en förfrågan om att vara gästfotograf på Naturhistoriska riksmuseets instagramkonto under två veckor. Det känns väldigt ärofyllt, ganska nervöst men en väldigt kul utmaning. Nåväl…idag kommer första inlägget och jag har skrivit klart mina små, korta berättelser om bilderna. Vi får hoppas att de blir väl mottagna. Vill ni se dom så gå in på instagram @naturhistoriska!

Kameran har alltså funnits med mig hela dagarna. Här blev lilla skraken fotad en tidig morgon. Ljuset träffade den så fint på hjässan.

Sen dök jag ner i rabatten…bara för att jag tyckte det var kul! Inte så mycket för att få en bild till Naturhistoriska…

Värst vad mycket maskrosor det kommit…Dom har jag inte tid att rensa bort…fick bli fotade istället.

När kameran alltid är med, betyder det att det också blir solnedgångar. Det har ju varit så fantastiskt fint väder och många vackra solnedgångar!

Avlutar med två bilder från resan hem efter en fotoutflykt upp i skogen. Vackra tallar mot den oranga himlen och några rådjur som strövar omkring bland smörblommorna i sent kvällsljus…

Ingen av dessa bilder fick vara med till naturhistoriska. Men Du fick se dom iallafall…lite Gott & Blandat…

Amsterdam del två…

Det är cirka en månad sedan jag kom hem från min fotoresa till Amsterdam. Ibland snurrar livet på lite fort och jag har faktiskt inte haft tid att titta igenom alla mina bilder ordentligt förrän nu.

Det var macro vi skulle ”nörda” in på denna varma sköna långhelg. Vi skulle träna på kreativ macro. Vi fick inte komma tillbaks med en enda tulpan, som vår kursledare sa lite skämtsamt…men ändå lite skarpt… Mer åt konst-fotohållet, det som jag som f.d. konstnär drömde om att lära mig när jag började med fotografering. Försöka hitta lite annorlunda bilder…

Ser ni tex den lilla sjöhästen med tår i ögat…

Eller här…bilden som fick namnet ”Kom…ta min hand…” (del av tulpan)

Fast när myran kom och spatserade förbi blev det en bild på den också, man måste ju busa lite!            Här kommer lite mer bilder!

   

Dag två i Amsterdam fokuserade jag alltså på bilder nära, nära. Det innebär att man antingen står på knä, eller ligger ner och fotar. Det innebär också att om man är otränad som jag, får ordentliga blåmärken på knäna och mot slutet av dagen knappt kommer upp från backen.

 

Nu är jag riktigt inspirerad på att fortsätta träna mitt konstnärliga öga. Jag är så glad att jag hittat en gren av fotografering som jag vet att jag kommer att ha mycket kul med. Sen fick jag ju också träffa riktigt goa kurskompisar som jag hoppas kunna hålla kontakten med framöver!

Flytt pågår…

Jag har under en tid hållt på med att flytta åt min pappa. Han skulle flytta från en fyra till en tvåa. Detta medför en del jobb med att sortera ut det man vill få plats med. Som dotter blir det också en emotionell resa tillbaks i tiden, när man hittar saker som man vet hängt med sedan man själv var en liten flicka. Beundrar att min mamma, som inte finns med oss längre, la ner tid på små lappar i kartongerna med förklaringar som ¨Jag sydde denna i slöjden 1946, 9 år gammal. Hade en otroligt sträng lärarinna. Titta på alla vackra stygn!¨ Eller¨Ni måste titta igenom dessa kläder från när ni var små, det är kul att se vad man hade på sig när man var bebis!¨ Hon förstod att vi en dag skulle stå och gräva i hennes kartonger…

När jag imorse tittar ut genom fönstret ser jag denna lilla krabat. Också han i flytt-tagen.

Låt mig presentera det fina paret ¨svartvit flugsnappare…

De är de första hyresgästerna som flyttar in i den färggranna holken som mina barnbarn Dylan och Zelda målade så fint för några år sedan…

De hjälps åt så fint med flytten och möbleringen av nya hemmet…

Det är bäst att hålla koll så ingen annan får för sig att flytta in i den granna lyan…

   

Nu återstår att se om de trivs i det grön-blå-gula huset…Kanske kommer små fågelungar att titta ut ur holken så småningom…Hoppas!

Tur att man kan ändra sig…

Jag har ofta hört positivt om Amsterdam…jag har dock aldrig brytt mig om vad folk sagt. Förutfattade meningar…Japp! Jag tänkte att där var det otryggt, alla rökte på och nej minsann…dit ska jag INTE! Men så får jag ett andra mms från en fotokompis ”Du har inte ångrat dig?”

Jag hade sagt nej först gången hon frågade om jag ville med på makrofoto-kurs. Men jag visste att med på resan var Anna Ulmestrand, vars blogg jag följt ett tag och jag gillade verkligen hennes fantastiska makro-bilder. Och visst hade jag ångrat mig! Så jag sa snabbt JA och  för en vecka sedan bar det av.

Det var en fantastisk stad, Amsterdam. Nu hade vi otrolig tur med vädret. Strålande sol (vilket i och för sig inte är det bästa fotovädret) och 23-28 grader varmt!

Första dagen for vi till Keukenhof. Det är en stor park, 32 hektar! 7 miljoner blomlökar ska varit planterade. 60000-70000 besökare per dag!!! Man var alltså inte ensam.   

Vi var sju entusiastiska foto”elever” med på resan. Ett såå härligt gäng! Skratten var många och humöret på topp hos alla. Vår duktiga värd Birgitta, eller ”mamma” som vi sa, hade fullt sjå med att få med oss på rätt spårvagn.

   Redan efter första dagen i Amsterdam hade jag totalt ändrat min åsikt om staden. Den är helt underbar! Fortsättning följer…

De magiska ögonen…

Hela vintern har jag sett rådjuren springa över isen till den lilla ön. De har hälsat på oss och ätit från backen under fågelmatningen men sen sprungit tillbaks till sin ö. Förra helgen upptäckte vi att de sovit över på en liten skogsplätt på vår gård, där snön smälter tidigt.

Och dom där ögonen är ju bara helt fantastiska…eller hur!

Nu har det gått några dagar och det verkar som om de vill stanna hos oss. Jag har fullt sjå med att fota dom. De är otroligt lättskrämda, så att öppna altandörren är inte att tänka på…

De är tre stycken och i morse hade de vågat sig ut på öppna gräsmattan. Men de hade full koll på mig som stod i nattlinne på en pall i köket 🙂 Ni må tro att gubben min har roliga mobil-bilder på mig i nattlinne, kaos-hår, osminkad, nyvaken… fotandes från stegar, pallar eller krypandes på backen…

Vi slutar med ”tittut” -bilden och ser in i de vackra rådjursögonen, samtidigt som vi håller tummarna för att de snart traskar vidare till skogs utan att bli påkörda av någon bil…

 

Domfrun kom med sin herre…

 

Vi hade bara någon dag kvar i fjällen och jag hade ständig koll på fågelhuset. Ville så gärna att domherren jag sett vid tidigare besök skulle komma tillbaks när nu kameran var lagad.

Så gissa att jag blev glad när något rött glimmade till i trädet.

Och frugan var också med. Runda, trinda och matglada var dom…

Ibland hettade det till…man undrar vad han sa till henne…

Här kommer lite bilder på det vackra paret.

Lilla blåmesen höll sig i skuggan när domherren satt på tronen.

Avslutar denna omgång från fjällvärlden med en vacker vit hare som städade under fågelmatningen.

En tita på besök…

Varit uppe i fjällvärlden under påskhelgen. Eftersom jag inte är någon vidare vintermänniska hade jag satt upp ett fågelhus förra gången vi var här…Den där gången när kameran gick sönder. Jag behövde få något att göra när övriga for runt på sina skidor.

Den här gången var jag laddad. Kameran var hel och solrosfrön påfyllt. Nu gällde det bara att få till lite mysiga bilder.

Jag ville upp och få med den fina soluppgången i bakgrunden. Misstänker att jag liknar denna lilla krabat när jag tidigt på morgonen står med håret okammat och kikar på mina små entitor… eller om det är talltitor…kanske…möjligen.


 

Ja nog fick jag kämpa. De sitter inte still långa stunder. Men några bilder hann jag med…Kolla in det lilla hjärtat bredvid fågeln, undrar vad den skuggan kom ifrån?

Sen steg den starka solen upp och det magiska ljuset var borta. Men denna lilla glupska pippi med sin lilla tunga får vara med på ett hörn iallafall.